Men vi som var där kände oss nöjda ändå, för vilken match det var!! Betydligt äldre och mer luttrade amerikanska journalister pratade om den bästa finalmatchen på 25 år. Själv har jag ju inte sett alla matcher under den tiden, men gårdagens kamp var verkligen sagolik. Kvitteringen med 35 sekunder kvar kom ju verkligen från ingenstans och jag hade då räknat ut Pittsburgh ett par gånger redan. Jag menar hur många lägen kan ett lag (Detroit) bränna egentligen??
Med några minuter kvar av matchen gjorde vi oss redo att gå in på isen, och snacka om att vi inte var dom enda som trodde att det hela var klart. Spelarfruar och barn var redo att möta sina hjältar, skumpan rullade förbi oss på sin väg till Red wings omklädningsrum och specialinbjudna gäster så som tex. Vladimir Konstantinov (skadad i en bilkrasch efter segern 97) var där för att kliva in på isen. Men Max Talbot såg som bakant till att skjuta upp (?) firandet.
För oss blev det en lång väntan i katakomberna eftersom vi måste vara redo att kliva in på isen så fort det avgjordes. (Om Detroit vunnit) Så istället för att vara i en kokande arena fick vi följa förlängningen så här eller och pressrummet.
En anledning till Detroitförlusten kan ha varit "underskattning". Intrycket man fick från spelare och andra runt laget var att det redan var klart. Det pratades om kortegen i stan och om segermiddagen hemma hos ägarparet Ilitch redan innan match. Det är en klyscha men ändå lika sant: Motivation slår klass!
Igår fick vi eskort av polisen, idag stoppade dom oss på motorvägen!! Le Frog satt vid ratten på färden till Pittsburgh och hade tydligen en lite för tung högerfot...
Gonchar spelar imorgon, i alla fall säger han det till sin kompis Calle Johansson.
2 Pittsburghspelare tränade på is idag, Gary Roberts och Kris Letang....
Ca 6000 åskådare väntas till Mellon arena imorgon!! Alltså utanför för att följa matchen på storbilden där!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar